Återbesök i Gråbo

Igår ringde väckarklockan 04:00 och en lång resa på 70 mil ToR till Gråbo för ett återbesök för lille Sna var på agendan. Så här kommer en uppdatering…

Min egen uppfattning om Sna under dessa fyra veckorna som gått sedan vårt allra första besök hos Annika, är att jag tycker hans muskulatur i bakdelen, framförallt vä bakben, blivit mjukare. Han går mycket bättre, passgår mindre och har fått bättre hållning i sittande och stående kropp samt tar ut bakbenens steg längre/bättre.

Annika höll med om alla mina ovanstående uppfattningar! Det var så gött att höra hennes ord när hon började känna igenom Sna lite smått till en början, ”Ja, här har det hänt grejjer!” 🙂

Sna´s vänstra bakben var mycket mjukare i muskulaturens alla delar och har även blivit lite mindre i omfång, vilket i vårt läge bara är bra då Sna överbelastat vä bak pga det sneda bäckenet. Höger bakben har ökat muskulatur, även ryggen har också byggt lite muskler. YEYY! Målet är ju att få hans muskulatur jämn på båda sidor. Gåträningen och träningsnivån vi haft under dessa fyra veckor har varit i en bra nivå för Sna och resultatet hittills visar att han börjat belasta rätt, gå mera korrekt och börjat använda sin rygg igen!

Annika kunde fortsätta fysioterapin från där hon avslutade sist och vi höll på strax över en timme. Det roliga med Sna var att han kröp intill och la sig med viftande svans hos Annika och hon kunde bara sätta igång liksom. Så go känsla att se honom vara så MED på det hela, inga konstigheter.

Det var en hel del att pilla med på hans lilla kropp igår. Ländryggen, nån punkt vid revbenen och skulderbladen satt det endel att lossa på och rätta till som blivit sekundärt till hans sneda bäcken och snedbelastning av det. Sna samarbetade otroligt duktigt och det märks att han litar på Annika och mig i detta.

Annika visade mig på HUR det kan kännas vid knutar i muskulaturen, ex ryggen, som jag tycker är svår att massera och känna. Det blev så tydligt när jag fick känna efter längs ryggen där det kändes liksom slät och jämnt å så vips kom vi till en liten bula, en knuta, och DÄR skulle jag massera lite lätt och vips så fick jag en reaktion ifrån Sna att muskelknutan släppte och pälsen började resa sig längs med bogen – blodtillförsel! Häftigt!!
Det är ruskigt häftigt att först få en reaktion från hunden, som kan va som att det gör liiite ont, och i nästa sekund så slappnar hela hunden av och bara njuuuuter. Ögonen sluts, han gnuggar nosen lite i fällen eller slickar ens händer å så ligger han helt avslappnat på sidan.
På slutet så låg Sna totalt avslappnad på fällen, med huvudet på min hand. Han ryckte till lite emellanåt med ögonen för att kolla om jag var kvar, bara han såg mig så slöt han ögonen igen. Han var så avslappnad så han somnade till, han fick såna små sömnryckningar i tassarna 🙂
Vi fick väcka Sna när det var dags att avsluta helt och det var en glad grabb som reste sig. Han delade ut pussar i massor, sträckte på sig och skakade sig från nos till svans och WOW va fint han stod samt rörde sig! ❤

Vidare träning blir gåträning på olika underlag, skogen är ett av dom, Yes! Nu ska också fokus vara att han ska lyfta frambenen ordentligt, använda sina bogar och armbågar ordentligt. Så mera omprogramering till korrekta flytande rörelser på hela kroppen. 10 korrekta steg ska utökas och målet är att Sna ska gå och använda kroppen korrekt i 50 meter i slutet på januari. Det är ett stort mål!
Massagen dagligen fortsätter och märker jag att han är lite sur, öm osv vid beröring/hantering så ska jag notera det, att då har han fått träningsvärk. Vila nån dag och minska lite på rehabträningen och se passande nivå därefter för Sna´s muskulatur.

Sna kan börja gå lite lös när jag ser att han är i ett lugnare modus, hmm… lugnare modus… inte så lätt med en snalp som lätt går upp i varv och just nu är en aning understimulerad! 😉
Jag har upplevt att det har varit lite svårt hittills att tillgodose Sna med bara mental stimulans för att stilla hans myror i brallan. Trix, nosövningar, skvallerträning osv i all ära MEN jag tror att även få ha friheten, att springa/lunka av sig, få ha lite avstånd och behöva ha koll själv på matte/husse, leka ihop, gör sitt för välbefinnandet och stimulans för hunden. Så har jag upplevt det iaf med både Izzie och Sna.
Vi leker lite mera nu men korta korta sekvenser/lekpauser och inte tok-kampar, men huvudsaken vi har roligt ihop och det gör mycket för oss i nuläget.
Han får inte springa och leka med andra hundar än med tanke på att han kan bli tacklad osv vilket vi inte vill för hans kropp. När tillfälle ges så passar vi på att gå promenader ihop med andra ekipage, något iaf och nyttigt!

Så.. summan… vi är på rätt väg och nu rehabar vi vidare och bygger upp kroppen under vintern/våren och siktar på lydnaden och tävling mot sommaren/hösten, hoppas vi! Å vi får ju inte glömma vallningen! 😀

#alltfördig

Återbesök till Gråbo om 6 veckor!